Måndag, solen skiner, börjar med sovmorgon. Ja för mig räknas det som sovmorgon att sova till sju på morgonen. Med de rutiner mitt liv innebär, måste rutiner, så tar det sin tid varje morgon innan jag är klar att åka iväg. Men två möten ikväll så sova kändes som en bra idé idag.

Nu är jag inte den mest skärpta kvinnan på morgonen och idag var inget undantag. Kissa och sen kaffe, det är vad morgonen måste börja med och i just den ordningen. Då är det något frustrerande när kaffemaskinen börjar frusta och spotta het ånga omkring sig när jag förväntar mig kaffedoft. Hett och allt annat än rätt. Rengöring mjöljksystem stod det på displayen. 

Jamen det har jag redan gjort ju!!! Eeehh ja just det ja, ställa om till kaffe hade jag däremot inte gjort. Vrider om till vad jag tyckte kaffe, men det tyckte inte maskinen. Vi var något oense här. Att jag fumlade sömndrucket vägrar jag erkänna. Och att det blev åt fel håll. Espresso dubbel styrka var inte vad jag hade tänkt mig.

Nu blev det till slut kaffe i min smak i alla fall. Vilket är något min omgivning uppskattar fastän de inte har en aning om det. En PMS dag spelar det ingen roll då, men idag gör det skillnad. Två timmar senare var jag redo för dagens insats men en stund till hemma unnade jag mig ändå. Som vanligt skapade nyheterna många funderingar över världens tillstånd men en stund med Paolo Roberto och mat fick tankarna in i nya banor. Det tackar jag för.

Något förvånad blev jag när Ellen var varm och skön fortfarande, hur var det möjligt. Timern har jag ställt så den ska vara klar runt åtta, nio på morgonen. Nu var klockan nästan tio…. sommartid!!!! Att stå där i snön och trassla med en timer på grund av SOMMARtid…. Jag saknar min timme!!!!

Klockor är felställda, jag är felställd, timern var felställd, våren är felställd… men det här är en bra dag så mitt humör var inte felställt trots allt morgonen erbjöd. Och pussar från en sötnos med ljus päls och ögon som får ens hjärta att bli farligt varmt på jobbet, ja då är det bara någon slags katastrof som eventuellt skulle kunna göra den här dagen till en inte bra dag.

Triviala, vardagliga saker jag skriver om kanske ni tänker, men utan de här vardagliga händelserna i livet, vad har vi då? Jag har som jobb att arbeta med biologi, neurologi, psykologi, normer, jämlikhet, tillgänglighet och juridik. Att alltid ha tankarna och min tid i dessa frågor går inte. Jag måste leva också.

Så nu ska jag gå och få en puss till tänkte jag.

Länge har min omgivning påpekat att jag inte är ung längre, att jag springer för fort fram i livet. Men ja ni vet hur det är när livet är sådär alldeles underbart och roligt. En vill hela tiden så mycket, gärna på en gång också. Men det fungerar inte i längden. Så nu har jag börjat sanera i livet. Minska ner, ta bort och förändra allt eftersom.

Fokusera på det som känns viktigast för mig, som jag mår bra utav i längden. Träning för hälsans skull är något som fått stå åt sidan länge nu. Började ta tag i det för en månad sen drygt, men upptäckte snabbt att utrymmet var begränsat. Och det blev en varningsklocka, något att verkligen fundera över.

Men ändringen är påbörjad och nån vecka till så blir det ett annat schema som gäller. En resa till Köpenhamn i början på april kommer i helt rätt läge. Den var planerad för någon annans skull men blir nu även för min egen skull. 

Undrar om det här är anledningen till att jag sa ja när en väninna??? utmanade mig på att äta ostron. Förra gången så var det råbiff hon fick mig att äta. Eller så är hon bara bra på att trycka på rätt knappar när hon utmanar mig. Nåja, vi har alltid roligt ihop och det lär inte bli annorlunda den här gången heller. Förutom mina grimaser när tefaten med stora slemmiga monster sätts fram framför mig.

Förra veckan så föreläste jag om mitt liv på engelska. Ja ni läste rätt, på ENGELSKA. Också en utmaning jag inte backade för. Att leva sitt liv fullt ut ger en sådan trygghet att risken för ett totalt slaktande av ett språk jag gillar inte skrämde mig. Nu känns det i alla fall som att det gick bra, över förväntan.

Nåja, på måndag så vägrar jag att göra något annat än att bänka mig i soffan på kvällen. Då är det dags för ett av få program jag gärna följer. Ni som känner mig vet nog vilket men ni andra får gissa ni. 

I lördags så såg jag tredje Fifty Shades filmen på bio. Reaktionen efteråt var…. Mäh!! Var ju mer actionfilm juh…. Vad det säger om filmen och om mig tror jag vi lämnar därhän. 

8 mars, internationella kvinnodagen. Dagen som både hyllas och förlöjligas. Mansdagen då är en fråga som ofta poppar upp i debatten. Ja min erfarenhet från mitt tidigare liv som man är att då hade jag 365 st mansdagar varje år. Med det menar jag inte att livet som man är problemfritt. Det finns en hel del där som vår norm kräver av män, som ger konsekvenser om de inte följs. 

Men att uppleva skillnaden i hur olika män och kvinnor behandlas har varit en fascinerande resa i sig. Som i det mesta så finns det två sidor även i detta. Nackdelar och fördelar. Det som varit mest chockerande är hur jag värdesätts, lyssnas på och hur rätten till min kropp inte verkar vara min egen längre.

Nu har jag alla mina underbara starka väninnor som delar med sig av sina erfarenheter, som jag kan prata med när jag undrar vad som hände. Ska det behövas kanske ni tänker, och JA, jag behövde det iaf. För mig var det som att resa till en annan planet. Trots att jag alltid varit kvinna. 

Ikväll tänker jag njuta extra mycket av mitt äntligen rätta liv. Mina väninnor har format mig till en stark, okuvlig kvinna som inte accepterar det oacceptabla. Som njuter av livet, visserligen ganska omöjlig PMS dagarna då, men rätt så bra i sin helhet.

En vilodag, en dag utan måste göra, bara vara. Ja så var det tänkt. Vaknade redan runt åtta imorse. Kissnödig! Det var inte så jag hade tänkt ut det nej. Just det här med kissa, ja helt korkad är jag inte, men det var inte direkt så jag var förberedd på allt.

Sitta, visst det var helt logiskt. Men när det inte finns någonstans att sitta! Och tiden mellan kissnödig och dags för krisartad tömning, att den förkortades till i stort sett NU. Det var det ingen som berättade. Inte heller att nysa kunde få sina konsekvenser om jag inte var förberedd. Inte heller att förbrukningen av toapapper skulle öka med en årsförbrukning i månaden jämfört med tidigare.

Nä sitta och hur jag ska torka mig. Det fick jag lära mig där på Karolinska iaf. Lite absurd känsla ändå att bli instruerad i hur jag ska göra på toa vid 57 års ålder men tacksam. Och skarpa förmaningar om att det främre inte mådde bra av någon slags kontakt med det bakre…. urinvägsinfektion…

Inte heller att sitta, ja inte sitta där en borde sitta också kunde få sina konsekvenser om behovet smög sig på. Ja alltså alla rörelser verkar vara klart mer riskabla ur konsekvenssynpunkt än tidigare.

Inte heller att hittar en någonstans att sitta där det är meningen att en ska sitta så är det bland det sista jag vill göra. Bacillskräck behövs inte för att få en att knipa ihop och med konstig kroppshållning söka andra alternativ.

Det var bättre förr får vi ofta höra av de som varit med ett tag. Nja, inte bättre men definitivt enklare. När det dessutom börjat komma andra spår med benämning hämtat från en viss individ från djurriket med eget hem, så förstår jag äntligen den där hyllan i butiken med diverse förpackningar som vänder sig till ena halvan av mänskligheten.

Vilket också är ett mystiskt äventyr att genomleva för den tidigare lyckligt omedvetna. I början kändes det som att sjökort, navigationsutrustning och instruktionsbok hade varit välkomna bra att ha saker då.

Hur kom jag in på det här eg? Jag lade mig en stund i soffan, lyssnar på stampamusik i väntan på tvättmaskinen. Ja att den ska bli klar naturligtvis. TV är inget alternativ för min del konstaterade jag imorse.

Sport, sport, OS ( är inte det något som köksaktiviteter ger? ) mer sport. Och avbrott för Mello… ännu mera sport osv.

Äsch då, maskinen är nog klar nu. Ha en fin helg alla. Jag ska fortsätta jaga den svettiga prästosten, lagrad i 18 mån, som jag tyckte var en bra idé tills mina smaklökar svimmade och nackhåret påminde om en igelkott. Påminner om att jaga en tvål i duschen ungefär, men nu ska den in i en påse har jag bestämt.

Jaha, ja jag har ingen aning om hur jag fick till det här. Så jag kan göra inlägg på bloggen via telefonen. Bara att ladda ned appen lyckades jag få till något avancerat. På fjärde försöket lyckades jag. Och det efter två veckors frustration likt mina pms-perioder innan jag försökte idag igen.

Du har redan köpt den här appen, så den installeras utan kostnad stod det den här gången. Och när köpte jag den då tänkte jag. Och vart hamnade den då? Vägrar fråga Siri, hon är belagd med tal och skruvförbud. Min tillvaro är tillräckligt virrig ändå.

Nåja, väl installerad så ska den kopplas till min blogg också. Logga in med e-post eller skapa nytt konto var alternativen. Nu kokade det i tant Erika. Jag vill till min sida! Konto och annat konstigt har jag Tess o Micke till hjälp med.

Så nu började tryckningarnas inferno och sidor fladdrade förbi fortare och fortare. Helt plötsligt så frågar appen mig om webbsida. Det kunde den väl för h….e frågat från start. Men…. vad är adressen??? Jaha det blev till att hysteriskt bläddra bakåt i messen med Tess. Och det var vääääldigt långt bakåt. Hade Siri gjort sig till känna så hade det gått illa kan jag lova.

Nu hittade jag den till slut, utan att slita mig i håret. Är rädd om det så det hade inte varit bra för mig, grannarna och diverse inventarier här hemma. Och så helt plötsligt så finns allt här. En svag aning om hur jag fick till det, men långt ifrån glasklart är det.

Den här helgen blev verkligen minnesvärd. Började med order, mat och prat. Censur på detaljerna! Igår så blev det en date i Uppsala med Anna, middag och teater. En otroligt stark akt med ungdomar. Som skapade glädje, tårar och många tankar.

Uppsala känns som mitt andra hem. Så förknippad med min pånyttfödelse. Och Annas hemstad så det kan inte bli fel när vi åker dit. Åker dit ja, många polisbilar passerade mig under kvällen. Den enda som stannade var den som släppte fram oss vid övergångsstället. Jag ville ju stå kvar och spana jag.

Nåja en kan inte få allt. Men nog misstänker jag att de undviker mig. Har någon skvallrat undrar jag?

Och nöjd avslutar jag helgen med det här inlägget via telefonen. Tänk, en duktig tjej va?

Sista dagen på året, 2017 närmar sig sitt slut. Och jag avslutade det med att flytta min arbetsplats, skrivbord två våningar upp. Symboliken är slående med tanke på mitt liv, mitt arbete under 2017. Summera året känns som en omöjlig uppgift, i alla fall i ord. Så en bild får göra det istället.

Nu är jag inte så fascinerad av egna fyrverkerier och lika bra är det. Annars hade ett fyrverkeri i Disney World klass passat inatt. Dyrt och skrämmande för många fyrbenta och tvåbenta med för den delen. Redan igår kväll kom den första smällen hemmavid. Smällen från champagnekorken är att föredra för egen del, och den får invänta kvällen. Gnistrar gör jag själv så det räcker.

Så nu önskar jag er ett

2018, here I come!

December månad, ja den kan inte ha börjat bättre. Jag fick läsa en text tillsammans med Schabei i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle. En boost för självkänslan, mäktigt, roligt och utmanande av mig själv. Det är en sak att läsa sina egna texter, utifrån sina egna tankar. Nu var det någon annans, med ord som talade till mig, såg mig själv i. Läste ett par texter på Stadsbiblioteket i lördags också men det var mina egna texter. 

Har ni sett trailern till programmet om Lill-Babs? En så härlig människa det där. Hennes ord talade verkligen till mig. ¨jag är inte gammal, men du kan ge dig fan på att jag levt jävligt länge¨   Exakt så känner jag mig. Inte bara länge, utan även på två sätt. Två helt olika liv, ändå sammanflätade. Inte undra på att det snurrar friskt i det här huvudet.

Jag blev bjuden på en spa/hotell resa av min vännina häromdagen. Västerås och Stram Hotel. Vilket häftigt och roligt ställe det var. Men där visade sig snurrigheten kan jag lova. Hissarna, tre st stannade inte på alla våningar. Eller en… kanske… jag vet inte så noga. Vi skulle i vilket fall till vån 7, klev in i hissen, ja jag valde hiss då. Men hissen gick till alla 18 våningarna UTOM vån 7!!! Hmmm….

Måndag morgon så skulle jag titta på utsikten från vårt rum, dagen innan hade jag konstaterat att det fanns en ruta ett antal dm innanför rutan i fasaden. Väldigt annorlunda på ett fascinerande och mysigt sätt. Det gamla var bevarat i fasaden. En gammal industribyggnad. Nåja, vi lämnade rummet med ett tydligt avtryck från mitt ansikte på innerrutan…. 

Det är tur att jag kan fokusera och vara skärpt på mina föreläsningar iaf. Var på Högskolan i Gävle förra veckan och berättade om mitt liv. En viktig målgrupp, de kommer möta barn i deras sökande efter identitet, sig själva. 

De flesta av er har säkert planerat in ledigt de kommande veckorna, jul och nyår. För egen del så blir det arbeta, bokskrivning, som inte getts någon tid under året som gått. Så mycket annat som tagit min tid. Och ladda för året som kommer.

Redan i början på året så föreläses det på nya nivåer. En på engelska för lärare och en för psykologer. Något jag ser fram emot verkligen. Att använda ett annat språk blir en rolig utmaning på sitt sätt. Och psykologer…. ja det handlar mycket om psykologi, neurologi mm när könsdysfori är ämnet. Och här kan jag släppa loss rejält utan att åhörarna får svårt att hänga med. Gissar att det blir en hel del intressanta frågor.

Nu har jag inte tid att skriva längre, fikastund på plan 4 känner jag.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er.

Idag så är det exakt två år sedan jag opererades. Till och med på klockslaget när den här bloggen skrivs. Måndagen den 23 november 2015 runt åttatiden på morgonen rullades jag in på Karolinskas plastikkirurgiska avdelning. Exakt tid har jag inte koll på, jag var fortfarande lite tagen efter mötet med min kirurg på morgonen. En jättegullig hunk, som jag träffade för första gången. Lugn, trygg och förtroendeingivande. Drygt tre timmar senare vaknade jag av en enveten signal från en apparat som hängde på sänggaveln.

Där och då var jag äntligen jag. Groggy, trött och med en puls på 160, det var det den där apparaten protesterade emot. Varje gång så var det någon från personalen framme och tittade till mig. De höll mig kvar på uppvaket flera timmar tills den där mojängen var nöjd.

Så många minnen och tankar som flödar i mitt huvud idag. Tacksamhet och lycka, varje dag ser jag mig själv i spegeln och ler. Humöret går upp oavsett om ryggont, förkylningar eller trötthet finns där samtidigt. 

Karolinska gav mig en kropp jag älskar, skillnaden i att gå från att hata sin kropp till att älska den är svår att sätta ord på kortfattat. Så jag lämnar det till era egna tankar här.

Men kroppen är inte allt. Den gav mig bara förutsättningen för ett bra liv. Mina vänner som finns runt mig är också en stor anledning till att jag idag är en lycklig människa. Där motgångar och svårigheter nu enbart ses som ett gupp på vägen. 

Jag har svårt att hitta orden idag. Tankarna är svåra att fokusera, så ja, jag låter det räcka så här. Min tvåårs dag.

En månad drygt sedan jag skrev senast. Men då har också den här sidan varit nedstängd i drygt en vecka. Det har hänt förut och varje gång så påminns jag om hur mycket den här bloggen betyder för mig. Att gå tillbaka till de tidiga inläggen och minnas hur det var då, hur jag var då. Minnen som kommer fram igen, känslor, händelser mm. Så många förändringar i mig själv.

Så nu tar jag mig en stund och skriver några rader. En paus i november rusket vilket behövs. Det händer något hela tiden den här månaden. Jag var i Umeå helgen som var och utbildades, ja precis, utbildades inte utbildade. Och igår satt jag i ett panelsamtal om trans och en film. Innan helgen så blir det Orbaden för en kick-off med Företagarna. Helgen? Ja den ägnas åt föreläsning/workshops. Inte av mig då, jag är arrangör den här gången. Ungefär så är hela den här månaden.

Som tur är så finns det de som får mig att stanna upp ibland. Så i december blir jag upplockad i Uppsala för vidare färd till ett hotell för att njuta, äta god mat och umgås. Bikinin skulle med också sa hon Anna Mård. Spa är aldrig fel.

Utan att överdriva så måste vi nog ses som proffs på att bara vara och njuta av livet, stunden tillsammans.

Åh nej, det har börjat snöa!!!! Undrar om inte persiennen får åka ner igen… syns inte finns inte…. ja iaf sålänge jag sitter här och jobbar. Vare sig jag eller Ellen är direkt förtjusta i den här tiden på året. Julgran, adventsljustakar och tiden runt jul däremot, den gillar jag. Antagligen därför min jul sträcker sig åtminstone februari ut. 

I år borde jag försöka få tag i rosa adventstakar också som matchar min rosa julgran. Ingen idé att ni kommenterar det, jag kommer ändå inte lyssna. Det ska vara rosa. Självklart rosa julros(a)or till det. En rosa tomte vore inte heller fel, det kan inte bli för mycket.

Osammanhängande och rörigt?? Ja det är så det är för tillfället. Många bollar i luften samtidigt? Oh nej! Det är snarare ett konfettiregn tror jag. Panel, workshop, utbildning, kick-off, möten, utbildas, konferens, projekt, prevention, suicid, högskola, föreläsning, fängelset det gamla, fotografering ( just ja, den är gjord, och ska hängas innan årsskiftet). Några av de ord som är min vardag i november.

Som hbtq person är det ändå lite ironiskt att vi får en gammal fd fängelsecell som kontor till föreningen RFSL. Numera heter det Kulturhuset Gävle iofs.

Det var ett evigt tjat om 1958 och 60 år tycker jag. Italien eller nåt, var det så? 

I onsdags så skulle jag hålla föreläsningar på Fellingsbro Folkhögskola. Nu är inte det mina hemtrakter direkt så jag knappade in adressen i telefonens kartapp innan jag åkte tidigt samma morgon. Och tänkte inte mer på det.Min lilla Ellen är jättesöt men inte direkt lämpad för en resa på drygt 24 mil. Hennes fransar mår inte bra av det, så hon klagar ljudligt för att undvika längre turer.

Alltså så hyrde jag en bil, en ¨liten¨bil enl uthyraren. Liten???!!! är en van att åka i Ellen och får en Volvo V40 Cross Country så känns inte den bilen liten på något sätt. Och när jag ska hämta den så säger personalen att det är inga skador på bilen, för den är helt ny……   Eeeeehhh och den tänkte ni hyra ut till mig, var den första tanken som dykte upp i mitt huvud.

Nåja, jag tog mig i alla fall hem utan missöden, samtidigt som jag försökte klura ut hur allting fungerade. Att bromsarna var nya märktes definitivt och envist talade den om för mig när jag skulle växla. En ny värld typ. Stolsvärme och klimatanläggning stod högst på prioritetslistan, så det greppade jag ganska omgående.

Men farthållare och manuell växellåda…. ja halvvägs till Örebro så hade jag till slut lyckats bemästra den också. Jag vet!!! Det fanns säkert någon instruktionsbok undanstoppad någonstans i bilen. Men den letade jag inte efter, gissade att det antagligen bara skulle bli än mer förvirrande.

När jag åkte på morgonen var det inte speciellt varmt ute och bilen var kall, så jag behöll jackan på. Senare stannade jag på en rastplats efter E4:an, tog en nypa luft samt tog av mig jackan. Då såg jag att det fanns en knapp som det stod media på mellan knapparna radio och telefon. Hmmm, måste testas! Ungefär så brukar min hjärna fungera.

Så självklart tryckte jag på den. Och helt plötsligt efter en del tryckande och snurrande på reglage så stod det helt plötsligt på displayen ¨ansluta Erikas Iphone¨? Japp eller ja OK på det såklart. Och nöjd så har jag min Spotify att lyssna på. Bara att glatt nynnande köra på vidare söderut, nöjd med min prestation.

Tre kilometer från avfarten i Uppsala tonar helt plötsligt musiken ned, och en röst börjar prata i bilen. Om tre kilometer, ta avfart 188 mot Bärbyleden och Enköping….. What??? Vad??? Vem var det där??? Hur…????

Det tog nog några  kilometer för hjärtat att lugna sig, och min hjärna att koppla upp igen innan det klarnade. Samtidigt som rösten återigen förkunnade att jag skulle svänga av om 500 meter. 

Kartappen i telefonen!!!!

Jag som äntligen vant mig vid att telefonen och datorn lever ett liv i symbios och håller reda på mig. Nu blandar den in bilen också!!! Ja, ja det var till stor nytta när jag närmade mig Fellingsbro helt klart. Att den envist ville att jag skulle köra in på en typ skogsväg precis vid skolan kan jag acceptera. Det var ändå den sk vägen som hette Bergsgatan, så det var rätt trots att det var fel.

Livet är utan tvekan underhållande numera………  -:D