{"id":941,"date":"2022-12-07T15:46:45","date_gmt":"2022-12-07T15:46:45","guid":{"rendered":"http:\/\/erikasresa.se\/?p=941"},"modified":"2022-12-07T15:46:45","modified_gmt":"2022-12-07T15:46:45","slug":"ett-hjarta-i-silver","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/erikasresa.se\/?p=941","title":{"rendered":"Ett hj\u00e4rta i silver"},"content":{"rendered":"\n

Ni som f\u00f6ljt mig en tid vet vid det h\u00e4r laget att jag oftast inte namnger personer i min blogg eller n\u00e4r jag f\u00f6rel\u00e4ser om mitt liv. Jag beh\u00f6ver k\u00e4nna att det <\/i><\/span>\u00e4r ok f\u00f6r de som namnges innan jag l\u00e4mnar ut det. S\u00e5 det h\u00e4r inl\u00e4gget blir speciellt p\u00e5 flera s\u00e4tt, ni f\u00e5r namnet p\u00e5 n\u00e5gon som bara funnits med i svepande ordalag i mitt liv. Och jag har f\u00f6rs\u00e4krat mig med att hon \u00e4r ok med det.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r fyra veckor sedan s\u00e5 kom det ett meddelande, ov\u00e4ntat och v\u00e4ldigt \u00f6verraskande som fick fina minnen att b\u00f6rja poppa fram som i en popcornmaskin. Anita J\u00e4nchen \u00c4del s\u00f6kte kontakt, min f\u00f6rsta riktiga relation, min f\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4lskelse. Innan jag tr\u00e4ffade henne s\u00e5 hade jag alltid glidit undan n\u00e4r n\u00e5gon s\u00f6kte n\u00e5got mer \u00e4n v\u00e4nskap.<\/i><\/span><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hon bodde i S\u00e4tra p\u00e5 den tiden, stadsdelen som jag tillbringade det mesta av min fritid i. Men att vi m\u00f6ttes f\u00e5r vi nog tacka v\u00e5ra respektive barndomsv\u00e4nner f\u00f6r. ja ja vi var ton\u00e5ringar <\/em><\/strong>ju<\/i><\/b>. Nu blev vi i alla fall ett par och jag minns med v\u00e4rme den tiden. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

I meddelandet s\u00e5 skrev hon om en medaljong hon fick av mig som hon har kvar och hur hon funderat \u00f6ver vad det blev av mig. Den var graverad med texten Lars 75, t\u00e4nk er 47 \u00e5r sedan. Och att hon flyttade till <\/em><\/strong>Schwei<\/i><\/b>z f\u00f6r 37 \u00e5r sedan, att hon f\u00f6rsvann ner till Uppsala visste jag men inte det. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Ibland \u00e4r livets mysterier fascinerande, hon hade googlat och s\u00f6kt efter Lars-Erik W\u00e4rn, ja jag hette s\u00e5 p\u00e5 den tiden. Men inte hittat n\u00e5t av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l n\u00e4r man k\u00e4nner till dem. Han existerar numera enbart som en del av mig, i \u00f6vrigt s\u00e5 \u00e4r han inte att finna. I slutet av november 2014 s\u00e5 upph\u00f6rde den existensen juridiskt, f\u00f6r egen del redan i augusti 2011. Men \u00e5terigen kan vi tacka en av barndomsv\u00e4nnerna <\/i><\/span>som kunde ber\u00e4tta f\u00f6r henne om mig. Vilket som jag uppfattade det var mer tur att hon fr\u00e5gade honom. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hon undrade om jag ville tr\u00e4ffas n\u00e4sta g\u00e5ng hon var p\u00e5 bes\u00f6k i Sverige f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 sin mamma. Vilket jag direkt k\u00e4nde att s\u00e5klart jag vill det. Nu hade vi kontakten och till min gl\u00e4dje s\u00e5 skulle hon g\u00f6ra ett bes\u00f6k i Sverige redan i b\u00f6rjan p\u00e5 den h\u00e4r m\u00e5naden december. S\u00e5 sm\u00e5ningom s\u00e5 best\u00e4mde vi oss f\u00f6r att m\u00f6tas vid G\u00e4vle bocken p\u00e5 fredag em n\u00e4r hon \u00e4r h\u00e4r. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det slog mig sen att de flesta av mina <\/em><\/strong>v\u00e4ninno<\/i><\/b>r f\u00f6ddes runt den h\u00e4r tiden n\u00e4r vi var <\/em><\/strong>tillsa<\/i><\/b>mmans. Fnissande t\u00e4nkte jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv att ja det har i alla fall den f\u00f6rdelen att jag kan njuta av livet som pension\u00e4r medans de stretar p\u00e5 och k\u00e4mpar med familjelogistiken.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Vi hade best\u00e4mt oss f\u00f6r att m\u00f6tas och ta det d\u00e4rifr\u00e5n, <\/i><\/span>47 \u00e5r \u00e4r en l\u00e5ng tid s\u00e5 hur ett m\u00f6te blir g\u00e5r inte att sia om innan. Speciellt nerv\u00f6s var jag inte, det var \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gon jag tyckte om som jag ska m\u00f6ta, n\u00e5gon som jag delar en historia med. Hon var nyfiken p\u00e5 min historia men jag k\u00e4nde redan vid v\u00e5r f\u00f6rsta kontakt att jag var lika nyfiken jag. Och glad \u00f6ver att hon inte vistats i Sverige mer \u00e4n vid korta bes\u00f6k. D\u00e5 hade hon troligtvis inte v\u00e5gat vara nyfiken med tanke p\u00e5 hur det s\u00e5 ofta skrivs och debatteras om att man inte f\u00e5r vara nyfiken och fr\u00e5ga m\u00e4nniskor som mig om allt.<\/em><\/strong> Nu \u00e4r jag en nyfiken person sj\u00e4lv och tycker inte det \u00e4r det minsta konstigt att andra \u00e4r nyfikna p\u00e5 n\u00e5got som g\u00e5r utanf\u00f6r det vanliga.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Nu var tiden inne och vi m\u00f6ttes igen efter 47 \u00e5r vid bocken och kramade varandra, senare fick jag klart f\u00f6r mig att hon \u00e4r lika <\/i><\/span><\/strong>kramig<\/i><\/b> av sig som jag \u00e4r. V\u00e4dret var inte det b\u00e4sta s\u00e5 vi b\u00f6rjade med ett bes\u00f6k i en butik d\u00e4r ett luciat\u00e5g inhandlades. Och jag visade min fantastiska icke <\/em><\/strong>exi<\/i><\/b>sterande v\u00e4rldsvana. Aldrig ens t\u00e4nkt tanken p\u00e5 att lucia \u00e4r n\u00e5got kuri\u00f6st konstigt ute i v\u00e4rlden.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Efter det s\u00e5 f\u00f6reslog jag att vi skulle s\u00e4tta oss ner p\u00e5 n\u00e5got lugnt st\u00e4lle, cafe eller liknande s\u00e5 vi kunde prata vilket vi ocks\u00e5 gjorde. Jag vet inte om vi b\u00e5da undrade innan hur det skulle g\u00e5, <\/i><\/span>t\u00e4nk om det blir krystat tyst. Vilket det definitivt inte blev, samtalet for fram och tillbaka, familjer, barn, arbete ja det mesta var vi nog inne p\u00e5. Kan inte l\u00e5ta bli att fundera p\u00e5 om vi var s\u00e5d\u00e4r pratiga d\u00e5 -75. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Tre och en halvtimme senare s\u00e4ger Anita att klockan \u00e4r halvfem, f\u00f6rv\u00e5nat konstaterar jag att ja det \u00e4r hon ja. K\u00e4ndes mer som att vi nyss fikat f\u00e4rdigt bara, inte att timmarna flugit fram. En eftermiddag att minnas med f\u00f6rundran och gl\u00e4dje, ett s\u00e5nt d\u00e4r minne som berikar ens liv. Undrar om det h\u00e4nt utan den d\u00e4r medaljongen jag gav henne som hon fortfarande har kvar och \u00e4ven bar n\u00e4r vi m\u00f6ttes. En g\u00e5va tillbaka i sig som v\u00e4rmde.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rt samtal <\/i><\/span>beh\u00e5ller jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv, det h\u00e4r inl\u00e4gget ger er som f\u00f6ljer mig \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 ovanligt som en mer detaljerad del av mitt liv l\u00e5ngt tillbaka samt nutid. Och n\u00e5got vill jag ha f\u00f6r egen del, jag l\u00e5ter er ta del av det mesta av min historia s\u00e5 n\u00e5gra guldkorn beh\u00e5ller jag.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Kommer vi m\u00f6tas igen undrar ni och ja, det \u00e4r n\u00e5got jag absolut vill, hur och n\u00e4r har vare sig Anita eller jag en aning om just nu. Men det l\u00f6ser vi, nu har vi kontakten och forts\u00e4tter med att ta det <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

V\u00e4l hemma s\u00e5 t\u00e4nker jag att det h\u00e4r lika g\u00e4rna kunde ha varit ett livs historia i en roman om <\/em><\/strong>silverhj\u00e4rtmedaljong<\/i><\/b>en. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ni som f\u00f6ljt mig en tid vet vid det h\u00e4r laget att jag oftast inte namnger personer i min blogg eller n\u00e4r jag f\u00f6rel\u00e4ser om mitt liv. Jag beh\u00f6ver k\u00e4nna att det \u00e4r ok f\u00f6r de som namnges innan jag l\u00e4mnar ut det. S\u00e5 det h\u00e4r inl\u00e4gget blir speciellt p\u00e5 flera s\u00e4tt, ni f\u00e5r namnet … Continue reading Ett hj\u00e4rta i silver<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-941","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/941","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=941"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/941\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":944,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/941\/revisions\/944"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=941"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=941"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=941"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}