{"id":915,"date":"2021-11-03T16:55:56","date_gmt":"2021-11-03T16:55:56","guid":{"rendered":"http:\/\/erikasresa.se\/?p=915"},"modified":"2021-11-03T16:55:56","modified_gmt":"2021-11-03T16:55:56","slug":"nu-gar-det-sakta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/erikasresa.se\/?p=915","title":{"rendered":"Nu g\u00e5r det sakta"},"content":{"rendered":"\n

Idag var det en helt ledig dag som tur var, det g\u00e5r <\/i>n\u00e4mligen<\/i><\/span> <\/i><\/span>v\u00e4ldigt sakta, stelt och krampaktigt fram\u00e5t idag. Och endast i korta, l\u00e5ngsamma sekvenser. \u00c4nd\u00e5 s\u00e5 b\u00f6rjade det utan n\u00e5gra indikationer p\u00e5 vad som komma skulle. Att \u00f6ppna \u00f6gonlocken gick smidigt, eller ja s\u00e5 smidigt som det g\u00e5r numera d\u00e5. Ligga kvar och njuta av lugnet och fr\u00e5nvaron av m\u00e5sten var det inga <\/em><\/strong>proble<\/i><\/span>m med heller. Telefonen l\u00e5g avsides p\u00e5 ljudl\u00f6st s\u00e5 den st\u00f6rde inte heller.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Men sen kom det slag i slag, att benen mest troligt inte skulle vara p\u00e5 sitt b\u00e4sta hum\u00f6r var jag f\u00f6rberedd p\u00e5. Men inte att armen v\u00e4grade r\u00f6ra sig upp\u00e5t n\u00e4r jag ville f\u00f6sa luggen \u00e5t sidan. Den krampade sm\u00e4rtsamt och skrek JAG STREJKAR! Uppgivet kom jag <\/em><\/strong>fr<\/i><\/span>am till den geniala planen att rulla \u00f6ver p\u00e5 sidan s\u00e5 luggen skulle ramla ned av sig sj\u00e4lv. Med ett f\u00f6rn\u00f6jt leende gav jag mig i kast med r\u00f6relsen ifr\u00e5ga enbart f\u00f6r att omedelbart v\u00e4cka de grannar som <\/em><\/strong>eventu<\/i><\/span>ellt inte vaknat \u00e4nnu. Skriket som <\/i>magmusklerna<\/i><\/span> <\/i>fick mig att \u00e5stadkomma n\u00e4r de skickade en orkan av signalsubstanser till mitt sm\u00e4rtcentra ekade l\u00e4nge i grannskapet och fick s\u00e4kert n\u00e5gra att fundera \u00f6ver om VMA signalen b\u00f6rjat leva ett eget liv.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Fortfarande liggandes p\u00e5 rygg s\u00e5 b\u00f6rjade jag f\u00f6rsiktigt f\u00f6rs\u00f6ka vrida huvudet \u00e5t sidan vilket gick bra till en b\u00f6rjan. Men d\u00e5 den envisa luggen inte ville ramla ned p\u00e5 kudden s\u00e5 fortsatte jag t\u00e4nja och det var ingen bra id\u00e9. Till slut s\u00e5 b\u00f6rjade <\/i>n\u00e4mligen<\/i><\/span> <\/i><\/span>axeln<\/i><\/span> att f\u00f6lja med i r\u00f6relsen och det fick mig att omedelbart med ett vr\u00e5l kasta tillbaka huvudet s\u00e5 axeln tung ramlade ned i s\u00e4ngen igen. Nu \u00e4r jag inte den vigaste, jag vet det men v\u00e4grar erk\u00e4nna det, s\u00e5 det s\u00e5. N\u00e5ja, men i alla fall s\u00e5 fortsatte <\/i>huvudet<\/span><\/i><\/span>s vridande r\u00f6relse n\u00e4r jag krampaktigt f\u00f6rs\u00f6kte ramla tillbaka till utg\u00e5ngsl\u00e4get. Det gjorde <\/em><\/strong>minst<\/i><\/span> lika ont men med en suck s\u00e5 konstaterade jag att luggen nu ramlade bort fr\u00e5n \u00f6gonen och jag kunde se igen. Jaha ja sa jag tyst s\u00e5 ingen skulle h\u00f6ra, att det var \u00e5t det h\u00e4r h\u00e5llet jag borde rullat fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag m\u00e5ste upp t\u00e4nkte jag bistert nu och b\u00f6rjade f\u00f6rs\u00f6ka anv\u00e4nda rumpan i sm\u00e5 vridande r\u00f6relser. DET GJORDE ONT! Till slut s\u00e5 var \u00e4nd\u00e5 f\u00f6tterna s\u00e5 l\u00e5ngt utanf\u00f6r s\u00e4ngen att de b\u00f6rjade ramla ned mot golvet. Vilket fick <\/i>kn\u00e4vecken<\/span><\/i><\/span> att b\u00f6ja sig vilket i sin tur fick min \u00f6verkropp att instinktivt flyga upp f\u00f6r att motverka den r\u00f6relsen<\/em><\/strong>. Armarna far chockartat upp med sm\u00e4rtsamma konsekvenser f\u00f6r att ta emot mig innan jag likt en krocktestdocka kraschar in i v\u00e4ggen.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r stod jag krampaktigt lutad mot v\u00e4ggen och studerade det fina m\u00f6nstret som finns p\u00e5 de rosa tapeterna i mitt sovrum. Samtidigt som jag f\u00f6rtvivlat k\u00e4mpade f\u00f6r att \u00e5terigen hitta <\/i>andnin<\/span><\/i>gen och en normal hj\u00e4rtfrekvens. I <\/i>huvudet<\/i><\/span> <\/i><\/span>s\u00e5g jag bilden av mig sj\u00e4lv d\u00e4r jag stod lutad mot v\u00e4ggen, en vit silhuett mot en fint rosa m\u00f6nstrad bakgrund.<\/em><\/strong> Vissa, ingen <\/i>n\u00e4mnd<\/i><\/span> <\/i><\/span>men som sagt vissa, liknar mig vid en speciell sorts docka. Men n\u00e4 inte nu va t\u00e4nkte jag bistert.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Sakta med raka ben, h\u00e4ngande armar och huvudet fast riktat fram\u00e5t hasade jag mig med fotl\u00e4ngdssteg fram till badrummet. V\u00e4l d\u00e4r s\u00e5 brukar jag ta en \u00f6gondroppe det f\u00f6rsta jag g\u00f6r. Men allts\u00e5 NEEJJJE t\u00e4nkte jag f\u00f6rskr\u00e4ckt. I bistra tider s\u00e5 kr\u00e4vs det extraordin\u00e4ra l\u00f6sningar ins\u00e5g jag och gav mig sj\u00e4lv ett <\/i>illavarslande<\/i><\/span> <\/i><\/span>leende i spegeln.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 fort jag lyckats hasa ned trosorna tillr\u00e4cklig mycket s\u00e5 l\u00e4t jag kroppen falla ned p\u00e5 toastolen. V\u00e4l d\u00e4r stannade v\u00e4rlden, det \u00e4r jag helt \u00f6vertygad om. N\u00e4r jag \u00e4ntligen kunde andas igen s\u00e5 var \u00e4ven morgonkisset avklarat. Torka gick \u00e4nd\u00e5 relativt bra, inga direkt yviga eller h\u00f6ga armr\u00f6relser beh\u00f6vdes. <\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Nu var det bara den d\u00e4r droppen som skulle i och trosorna upp. F\u00f6rberedd som jag var s\u00e5 hade jag flaskan st\u00e5endes p\u00e5 toarullsh\u00e5llaren s\u00e5 den var l\u00e4tt att f\u00e5 tag i. Efter att med ett best\u00e4mt <\/i>ansiktsuttryck<\/i><\/span> <\/i><\/span>greppat flaskan s\u00e5 l\u00e4t jag mig sj\u00e4lv falla ned p\u00e5 golvet och med ett snedvridet anletsdrag r\u00e4ta ut kroppen. V\u00e4l liggandes d\u00e4r p\u00e5 rygg s\u00e5 k\u00e4mpar jag upp armen med flaskan och l\u00e5ter tyngdlagen f\u00e5 en droppe att sakta falla ned i mitt \u00f6ga. Smart kvinna du t\u00e4nkte jag n\u00f6jt grimaserande.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Nu var det bara finalen kvar p\u00e5 morgonens f\u00f6rsta insats, n\u00e4mligen att f\u00e5 mitt morgonkaffe. Allts\u00e5 s\u00e5 m\u00e5ste jag ut fr\u00e5n badrummet till att b\u00f6rja med, det var jag inf\u00f6rst\u00e5dd med d\u00e4r jag l\u00e5g med huvudet inne i duschh\u00f6rnan och f\u00f6tterna pekandes ut\u00e5t p\u00e5 andra sidan av toastolen. Som tur \u00e4r s\u00e5 sitter det ett ganska <\/i>robust och greppv\u00e4nligt element p\u00e5 v\u00e4ggen mellan d\u00f6rren och toarullsh\u00e5llaren. Sakta man\u00f6vrerade jag mig med rumpknip ut\u00e5t s\u00e5 jag fick m\u00f6jlighet att greppa tag i elementet. Envist och sm\u00e4rtsamt kunde jag med hj\u00e4lp av elementet, handfatet och till slut d\u00f6rrposten man\u00f6vrera mig upp till st\u00e5ende position. Trosorna <\/i>ha<\/i><\/span><\/span>de hasat tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt upp under kravlandet s\u00e5 de var n\u00e4stan p\u00e5 plats redan. \u00c5h, bonuseffekt t\u00e4nkte jag tacksamt.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Till slut s\u00e5 sitter jag d\u00e4r i soffan med mitt kaffe, morgonrocken v\u00e4l ihopdragen och t\u00e4nker suckande p\u00e5 mina v\u00e4ninnor. N\u00e4r den ena lagt upp ett gympass som k\u00f6r skiten ur en och bara ler och den andra glatt tjoar bonusrunda n\u00e4r man tror att det \u00e4r klart och man \u00e4ntligen f\u00e5r \u00e5ka hem<\/em><\/strong>. Just d\u00e4r och d\u00e5 \u00e4r de hemska mina \u00e4lskade knasbollar till v\u00e4ninnor, Tazminator och Duracellkaninen. <\/em><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Idag var det en helt ledig dag som tur var, det g\u00e5r n\u00e4mligen v\u00e4ldigt sakta, stelt och krampaktigt fram\u00e5t idag. Och endast i korta, l\u00e5ngsamma sekvenser. \u00c4nd\u00e5 s\u00e5 b\u00f6rjade det utan n\u00e5gra indikationer p\u00e5 vad som komma skulle. Att \u00f6ppna \u00f6gonlocken gick smidigt, eller ja s\u00e5 smidigt som det g\u00e5r numera d\u00e5. Ligga kvar och … Continue reading Nu g\u00e5r det sakta<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-915","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/915","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=915"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/915\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":916,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/915\/revisions\/916"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=915"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=915"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=915"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}