{"id":542,"date":"2016-09-11T13:31:20","date_gmt":"2016-09-11T13:31:20","guid":{"rendered":"http:\/\/erikasresa.se\/?p=542"},"modified":"2016-09-11T13:31:20","modified_gmt":"2016-09-11T13:31:20","slug":"oforberedd","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/erikasresa.se\/?p=542","title":{"rendered":"Of\u00f6rberedd"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r fortfarande med tvekan jag skriver den h\u00e4r bloggen. Hur mycket ska jag l\u00e4mna ut av mig sj\u00e4lv. Hur mycket ska jag blotta mig. Tanken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 med allt jag g\u00f6r nu i livet att sprida kunskap om hur det \u00e4r att f\u00f6das i fel kropp. V\u00e5ndan , sorgen, hatet till sin egen kropp och alla demoniska k\u00e4nslor som det f\u00f6der. Skriva \u00e4r \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 sitt s\u00e4tt att bearbeta. Och innan jag trycker p\u00e5 Publish s\u00e5 \u00e4r det bara jag som kan l\u00e4sa. Ja, kan ni l\u00e4sa det h\u00e4r s\u00e5 tryckte jag p\u00e5 den, och antagligen st\u00e4ngde ner mig inf\u00f6r\u00a0<\/strong><\/em>omgivningen ett tag.<\/i><\/b><\/p>\n

Jag vet att jag tidigt i mitt bloggande f\u00f6ruts\u00e5g att de h\u00e4r k\u00e4nslorna, sorgen var n\u00e5got jag alltid skulle f\u00e5 b\u00e4ra med mig i livet. St\u00e4ndigt n\u00e4rvarande som ett \u00f6ppet s\u00e5r som aldrig l\u00e4ker. Mitt liv \u00e4r\u00a0fantastiskt nu, det \u00e4r det. Lyckan av att\u00a0<\/strong><\/em>vakna varje dag och kunna se sig i spegeln och le.\u00a0Dr\u00f6mmar \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att bli verklighet. Och fram tills ig\u00e5r hade jag det d\u00e4r s\u00e5ret under kontroll. Fokus p\u00e5 nuet och framtiden. Inte det som varit, passerat. Vissa dagar har det \u00e4nd\u00e5 funnits d\u00e4r korta stunder bakom en fasad jag \u00e4r skicklig p\u00e5 att h\u00e5lla. Jag \u00e4r fortfarande d\u00e5lig p\u00e5 att visa min sk\u00f6ra sida, mina stunder av \u00e5ngest. Men de finns d\u00e4r, dyker upp n\u00e4r n\u00e5got sliter mig tillbaka tillf\u00e4lligt.<\/i><\/b><\/p>\n

Men sedan operationen i november 2015 s\u00e5 har det bara varit korta sm\u00e5 \u00f6gonblick, snabbt \u00f6verg\u00e5ende. Men ig\u00e5r var det som f\u00f6rgjort. N\u00e5got fick mig att tappa fotf\u00e4stet helt. Tecknen som \u00e4nd\u00e5 fanns d\u00e4r dagarna innan uppm\u00e4rksammade jag inte. Fullt upptagen med att g\u00e5 i skolan f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan 1978. F\u00f6rutom en\u00a0lunchdate i veckan s\u00e5 har jag inte klart f\u00f6r mig n\u00e4r jag \u00e5t ordentligt senast.\u00a0<\/strong><\/em><\/p>\n

Med tanke p\u00e5 att det st\u00e4mmer s\u00e5 bra att jag \u00e4r stark, harmonisk och lycklig i livet s\u00e5 f\u00e5r det mig att fundera \u00f6ver alla i min situation som inte har den kraften. Hur klarar de dessa k\u00e4nslor, sin sorg. Och\u00a0kanske bara d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste jag dela med mig \u00e4ven av det h\u00e4r.<\/strong><\/em><\/p>\n

Redan p\u00e5 morgonen ig\u00e5r s\u00e5 fanns det n\u00e5got d\u00e4r. Knuten i magen, k\u00e4nslorna som for runt i huvudet som en skogsbrand, som spred sig okontrollerat. En\u00a0<\/strong><\/em>artikel om sj\u00e4lvmord var som om en stormvind slet tag i l\u00e5gorna i den d\u00e4r skogsbranden. \u00c4nd\u00e5 klarade jag p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt att h\u00e5lla min fasad hj\u00e4lpligt. Under kv\u00e4llen levde jag p\u00e5 en chatt med en v\u00e4ninna, men v\u00e4l hemma brast det slutligen.<\/i><\/b><\/p>\n

D\u00e5 f\u00f6ll jag ihop i ena soffh\u00f6rnet med t\u00e5rarna rinnande, k\u00e4nslor som stormade, slet och drog i mig. Jag vet inte n\u00e4r och hur jag hamnade i min s\u00e4ng, och jag vet inte om det var morgonens t\u00e5rar som fuktat kudden till en bl\u00f6t svamp. Ett hj\u00e4rta i messen i min telefon fick mig i alla fall att vakna till liv och kliva upp. Och krypa upp i det d\u00e4r soffh\u00f6rnet igen. Kaffe, musik och bara vara med t\u00e5rar som fortfarande rann. Somnade till en stund igen, n\u00e4r telefonen plingade \u00e5terigen.<\/strong><\/em><\/p>\n

En ny chatt d\u00f6k upp som andades respekt och k\u00e4rlek. Av n\u00e5gon anledning s\u00e5 drog det mig tillbaka till nuet. Och jag fortsatte samtidigt chatten fr\u00e5n kv\u00e4llen innan. N\u00e5gon timme senare s\u00e5 var harmonin och lugnet tillbaka. T\u00e5rarna torkade och branden under kontroll. Fortfarande rykande och svart, som \u00e4nnu ett minne.<\/strong><\/em><\/p>\n

Nu \u00e4r jag bara s\u00e5 otroligt tr\u00f6tt. Som om jag sprungit ett mentalt maraton tv\u00e5 varv. T\u00e5rar har en l\u00e4kande effekt \u00e4nd\u00e5, men mitt s\u00e5r kommer nog aldrig l\u00e4ka helt. Jag vet det, och det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got jag f\u00e5r leva med fram\u00f6ver. N\u00e5got jag f\u00f6ruts\u00e5g tidigt i min resa. En del i att vara jag. N\u00e5got att ta med mig i mitt kunskapsspridande. Sorger bleknar och l\u00e4ker ut med tiden s\u00e4gs det, men jag tvivlar p\u00e5 att den h\u00e4r sorgen n\u00e5nsin kommer g\u00f6ra det. Det var lika tungt och t\u00e4rande som tidigare om \u00e5ren, inte lika ih\u00e5llande i och f\u00f6r sig.\u00a0<\/strong><\/em><\/p>\n

Om jag nu trycker p\u00e5 Publish s\u00e5 hoppas jag att det kan ge n\u00e5got f\u00f6r er andra i min situation. Att ni inte \u00e4r ensamma om det h\u00e4r. Jag som ibland kallas st\u00e5lkvinnan faller \u00e4ven jag.<\/strong><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det \u00e4r fortfarande med tvekan jag skriver den h\u00e4r bloggen. Hur mycket ska jag l\u00e4mna ut av mig sj\u00e4lv. Hur mycket ska jag blotta mig. Tanken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 med allt jag g\u00f6r nu i livet att sprida kunskap om hur det \u00e4r att f\u00f6das i fel kropp. V\u00e5ndan , sorgen, hatet till sin egen kropp … Continue reading Of\u00f6rberedd<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-542","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/542","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=542"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/542\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":544,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/542\/revisions\/544"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=542"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=542"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=542"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}