{"id":233,"date":"2014-01-10T19:00:48","date_gmt":"2014-01-10T19:00:48","guid":{"rendered":"http:\/\/erikasresa.se\/?p=233"},"modified":"2014-01-10T19:00:48","modified_gmt":"2014-01-10T19:00:48","slug":"karolinska-sjukhuset-7-januari-2014","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/erikasresa.se\/?p=233","title":{"rendered":"Karolinska sjukhuset 7 januari 2014"},"content":{"rendered":"<p><em><strong>S\u00e5 var det d\u00e5 \u00e4ntligen dags. F\u00f6rsta bes\u00f6ket p\u00e5 Karolinska Sjukhuset, avd f\u00f6r rekonstruktiv plastikkirurgi. Dagen som jag har haft s\u00e5dan\u00a0panik inf\u00f6r. Som jag trodde var n\u00e4st sista pr\u00f6vningen. Som visade sig vara s\u00e5<\/strong><\/em>\u00a0<em><strong>mycket<\/strong><\/em><em><strong> mer.\u00a0<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Att jag skulle vara nerv\u00f6s hade jag r\u00e4knat med, s\u00e5 jag hade bett en v\u00e4n f\u00f6lja med. Och tack och lov f\u00f6r det. Med tanke p\u00e5 hur jag k\u00e4nde mig, s\u00e5 tror jag inte att jag hade klarat av det p\u00e5 egen hand. Nu blev jag h\u00e4mtad med bil, och skjutsad fram och tillbaka, och fick ett konstant st\u00f6d hela v\u00e4gen igenom.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Rent logiskt skulle det inte bli n\u00e5got problem. Visst, det ins\u00e5g jag s\u00e4kert n\u00e5gonstans l\u00e5ngt d\u00e4r inne. Men n\u00e4r det har s\u00e5dan stor betydelse inf\u00f6r forts\u00e4ttningen, s\u00e5 f\u00f6rm\u00e5r inte logiken att styra k\u00e4nslorna. N\u00e5got kunde ju g\u00e5 fel. Skr\u00e4cken inf\u00f6r ett s\u00e5nt scenario var fruktansv\u00e4rt stor. Jag v\u00e5gade inte tro helt enkelt. S\u00e5 mycket h\u00e4ngde p\u00e5 det h\u00e4r bes\u00f6ket, och den korta kroppsunders\u00f6kningen.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Inte blev jag lugnare n\u00e4r vi kom fram heller. Till att b\u00f6rja med s\u00e5 verkar inte bilar vara s\u00e4rskilt v\u00e4lkomna h\u00e4r. Nu var vi tidigt ute, d\u00e5 jag absolut ville vara p\u00e5 den s\u00e4kra sidan, och inte riskera att komma f\u00f6r sent. S\u00e5 det ordnade sig till slut, men det tog en stund att hitta en ledig parkeringsplats. Snacka om stressmoment om man \u00e4r sent ute. Usch, men som sagt, vi var ute i god tid. S\u00e5 de andra var lugna och gjorde vad de kunde f\u00f6r att lugna mig. N\u00e5got de \u00e4gnade hela resan ner till Karolinska \u00e5t egentligen. Panikslagen \u00e4r en bra beskrivning p\u00e5 mitt tillst\u00e5nd.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>V\u00e4l framme s\u00e5 gick det mesta smidigt. Anm\u00e4lan i kassan gick fort, hitta till avdelningen var inget problem heller. Det blev en god stund i en soffa med surfande och facebook. Nu b\u00f6rjade det n\u00e4rma sig, och vi gick och satte oss i v\u00e4ntrummet. D\u00e5 kom n\u00e4sta chock f\u00f6r mig. En enda l\u00e4kare var f\u00f6rsenad enligt tavlan p\u00e5 avdelningen. Min l\u00e4kare naturligtvis. N\u00e5got som inte gjorde mig lugnare. T\u00e4nk om han var stressad nu. Hur skulle det p\u00e5verka mig? Hela 30 minuter sen! <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>N\u00e4r jag till slut h\u00f6rde mitt namn ropas upp, k\u00e4ndes det som om allt stannade upp. Som om tiden stannat och alla stelnat i ett moment. Det snurrade i mitt huvud. Hur jag kom p\u00e5 f\u00f6tter vet jag inte, men i n\u00e4sta \u00f6gonblick stod jag d\u00e4r, och h\u00e4lsade nerv\u00f6st. En nigning och en handskakning, f\u00f6r att sedan slussas in i ett unders\u00f6kningsrum. Det var s\u00e5 sk\u00f6nt att \u00e4ntligen sitta d\u00e4r, nu var stunden kommen, och det var bara att koncentrera sig p\u00e5 nuet.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Det hela inleddes med en kortare pratstund, om vad exakt minns jag inte, men detaljerna och fr\u00e5gorna skulle komma senare. Jag kan inte ens redog\u00f6ra f\u00f6r hur l\u00e5ng tid den h\u00e4r inledande pratstunden tog. Nervositeten var alldeles f\u00f6r p\u00e5taglig. Men helt pl\u00f6tslig s\u00e5 ville han g\u00f6ra kroppsunders\u00f6kningen, och min v\u00e4n fick l\u00e4mna rummet.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Att han skulle unders\u00f6ka mitt k\u00f6nsorgan, det visste jag redan, s\u00e5 den delen var jag mentalt f\u00f6rberedd p\u00e5. Skr\u00e4ckslagen dock, d\u00e5 det \u00e4r d\u00e4r och d\u00e5 som han fastst\u00e4ller om det g\u00e5r att g\u00f6ra en k\u00f6nskorrigering med mina f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Och precis som alla f\u00f6rs\u00f6kt intala mig, s\u00e5 var det inga som helst tveksamheter i den fr\u00e5gan. Att h\u00f6ra dem orden var en enormt befriande och sk\u00f6n k\u00e4nsla. Det som jag uppfattat som n\u00e4st sista pr\u00f6vningen hade nu passerats, jag var godk\u00e4nd.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Nu fortsatte unders\u00f6kningen, n\u00e5got jag inte hade f\u00f6rutsett eller anat. Jag hade inte mer \u00e4n hunnit dra upp jeansen igen, d\u00e5 han lugnt s\u00e4ger,\u00a0att d\u00e5 tar vi och tittar p\u00e5 br\u00f6sten d\u00e5. Nu hann jag inte t\u00e4nka s\u00e5 mycket, d\u00e5 det inte bara var att dra upp tr\u00f6jan typ. Linne, stickad tr\u00f6ja och BH, g\u00f6r det hela lite kr\u00e5ngligare, inte s\u00e5 l\u00e4tt att ha allting i en h\u00f6g runt halsen, s\u00e5 det var bara att kl\u00e4 av sig igen. Upptill den h\u00e4r g\u00e5ngen.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>S\u00e5 d\u00e4r stod jag nu, med bar \u00f6verkropp framf\u00f6r en karl, som b\u00f6rjar kl\u00e4mma p\u00e5 br\u00f6sten, ordentligt och noga. Att efter s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r som man, nu st\u00e5 d\u00e4r\u00a0i just den situationen var en v\u00e4ldigt m\u00e4rklig upplevelse. Att kl\u00e4mma p\u00e5 kvinnobr\u00f6st var ju \u00e4nd\u00e5 inget nytt f\u00f6r mig, men att nu n\u00e5gon st\u00e5r och kl\u00e4mmer p\u00e5 mina, var jag inte riktigt beredd p\u00e5. En ny upplevelse kan man nog lugnt s\u00e4ga. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Till slut s\u00e4ger han n\u00f6jt, ja det finns bra med br\u00f6stv\u00e4vnad, s\u00e5 att l\u00e4gga in implantat \u00e4r inga problem. N\u00e5got jag heller inte var f\u00f6rberedd p\u00e5, men som v\u00e4rmde ordentligt. N\u00e4r jag \u00e4ntligen f\u00e5tt p\u00e5 mig alla kl\u00e4der, b\u00f6rjade han prata om sj\u00e4lva operationen, s\u00e5 jag bad honom v\u00e4nta tills min v\u00e4n kom tillbaka. Jag beh\u00f6vde ha honom med, d\u00e5 jag ville ha n\u00e5gon med, som kunde lyssna lugnt p\u00e5 allt som s\u00e4gs, och l\u00e4ttare komma ih\u00e5g alla detaljer.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>V\u00e4ldigt fascinerande m\u00e5ste jag konstatera, hur mycket de kan g\u00f6ra och hur, men den biten f\u00e5r ni v\u00e4nta p\u00e5. N\u00e4r det h\u00e4nder s\u00e5 att s\u00e4ga. Jag n\u00f6jer mig s\u00e5 l\u00e4nge med att konstatera att han var v\u00e4ldigt stolt och f\u00f6rtjust i sitt yrke och det han \u00e5stadkommit. Och just det var n\u00e5got som gjorde ett stort intryck p\u00e5 mig. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Nu fortsatte han att prata om den kommande operationen som om det redan var klart, vilket fick mig att undra. Jag har hela tiden varit orolig f\u00f6r ans\u00f6kan till Socialstyrelsen, att de m\u00e5ste ge sitt godk\u00e4nnande. Nu har alla jag tr\u00e4ffat hela tiden sagt att det inte \u00e4r n\u00e5got att oroa sig \u00f6ver. Men det har \u00e4nd\u00e5 inte lugnat mig. Men nu sitter den h\u00e4r l\u00e4karen, och f\u00f6rklarar att de i princip m\u00e5ste besluta s\u00e5 som utredningen s\u00e4ger, och den var ju redan sj\u00e4lvklar i mitt fall. De \u00e4r Socialstyrelsens expertkonsulter, och deras utl\u00e5tande \u00e4r det som g\u00e4ller. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>S\u00e5 det som nu var kvar var bara byr\u00e5krati, nu var det raka sp\u00e5ret. Operationsjournal var p\u00e5b\u00f6rjad, och s\u00e5 fort beslutet kommer fr\u00e5n byr\u00e5kraterna, s\u00e5 bokar de in ett operationsdatum. Det n\u00e4st sista hindret var allts\u00e5 i praktiken det sista. Med tanke p\u00e5 att jag inte f\u00e5r ans\u00f6ka tidigare \u00e4n 21 maj, s\u00e5 trodde han att sena h\u00f6sten var en m\u00f6jlig tidpunkt. Nu b\u00f6rjade jag \u00e4ntligen f\u00f6rst\u00e5. Det \u00e4r bara byr\u00e5krati och v\u00e4ntan kvar. Ingenting att oroa sig \u00f6ver.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>N\u00e4r vi kom ut i v\u00e4ntrummet igen, b\u00f6rjade allt sl\u00e4ppa inom mig, och t\u00e5rarna letade sig fram, kroppen skakade och jag var otroligt glad \u00f6ver att jag inte \u00e5kt ner ensam. Jag hade inte tagit mig hem sj\u00e4lv. Ett lugn tillsammans med en stor m\u00e4ngd tr\u00f6tthet b\u00f6rjade ta \u00f6ver min kropp och mitt sinne.\u00a0Lyckan jag k\u00e4nner \u00e4r ofantligt stor, och egentligen spelar det inte l\u00e4ngre s\u00e5 stor roll. Sen h\u00f6st eller vinter. Jag kan v\u00e4nta. Nu vet jag att det till slut kommer en dag, n\u00e4r jag l\u00e4ggs in f\u00f6r operation. <\/strong><\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>S\u00e5 var det d\u00e5 \u00e4ntligen dags. F\u00f6rsta bes\u00f6ket p\u00e5 Karolinska Sjukhuset, avd f\u00f6r rekonstruktiv plastikkirurgi. Dagen som jag har haft s\u00e5dan\u00a0panik inf\u00f6r. Som jag trodde var n\u00e4st sista pr\u00f6vningen. Som visade sig vara s\u00e5\u00a0mycket mer.\u00a0 Att jag skulle vara nerv\u00f6s hade jag r\u00e4knat med, s\u00e5 jag hade bett en v\u00e4n f\u00f6lja med. Och tack och &hellip; <a href=\"https:\/\/erikasresa.se\/?p=233\" class=\"more-link\">Continue reading <span class=\"screen-reader-text\">Karolinska sjukhuset 7 januari 2014<\/span> <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-233","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=233"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/233\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":236,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/233\/revisions\/236"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=233"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=233"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}