{"id":146,"date":"2013-11-08T19:18:54","date_gmt":"2013-11-08T19:18:54","guid":{"rendered":"http:\/\/erikasresa.se\/?p=146"},"modified":"2013-11-08T19:39:09","modified_gmt":"2013-11-08T19:39:09","slug":"saker-borjar-handa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/erikasresa.se\/?p=146","title":{"rendered":"Saker b\u00f6rjar h\u00e4nda"},"content":{"rendered":"<p><em><strong>27 mars 2012. En av m\u00e5nga viktiga dagar f\u00f6r mig. Av n\u00e5gon anledning gjorde jag sm\u00e5 notiser i kalendern fr\u00e5n den h\u00e4r dagen och ett par m\u00e5nader fram\u00e5t. N\u00e5got jag \u00e4r v\u00e4ldigt glad f\u00f6r. F\u00f6rst\u00e4rker \u00e4ven k\u00e4nslan f\u00f6r hur viktig den h\u00e4r bloggen \u00e4r f\u00f6r mig. Det b\u00f6rjade h\u00e4nda saker nu.\u00a0<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Fortfarande h\u00f6ll jag en v\u00e4ldigt l\u00e5g och diskret profil p\u00e5 jobbet. Och att det bara var\u00a0killar omkring mig m\u00e4rktes tydligt.\u00a0Vid det h\u00e4r laget hade jag f\u00f6r\u00e4ndrats mycket. En bra bit kvar visserligen, men \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt tydligt. Allt var mer kvinnligt, dessutom var jag alltid diskret sminkad.\u00a0Alltid\u00a0foundation, rouge och rosa cerat p\u00e5 l\u00e4pparna. Of\u00e4rgat nagellack p\u00e5 naglar som var klart l\u00e4ngre \u00e4n vad som kan f\u00f6rv\u00e4ntas p\u00e5 en man. Ingen verkade se eller f\u00f6rst\u00e5 n\u00e5gonting.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>F\u00f6rr\u00e4n nu. En kille s\u00e5g att jag hade nagellack. Fr\u00e5gade lite f\u00f6rsiktigt om det, och jag sa bara, ja det har jag. Mer \u00e4n s\u00e5 blev det inte. Jag kan anta att grabbarna b\u00f6rjade prata om mig nu, f\u00f6r det tog inte mer \u00e4n n\u00e5gon dag s\u00e5 stod han d\u00e4r och tittade p\u00e5 mig. Den unga killen som jag skrev om tidigare, han som hade b\u00f6rjat reagera. Han tittade p\u00e5 mig och sa. Du \u00e4r sminkad va? Eller hur? Du har smink p\u00e5 dig! Naturligtvis sa jag, och f\u00f6rstod att jag nog b\u00f6rjade bli ett samtals\u00e4mne p\u00e5 jobbet. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Sedan en l\u00e5ng tid tillbaka var alla mina manliga kl\u00e4der ordentligt nedpackade och undanst\u00e4llda i k\u00e4llaren. De enda kl\u00e4der jag anv\u00e4nde var &#8220;tjejkl\u00e4der&#8221;, Men p\u00e5 arbetet f\u00e5r vi endast anv\u00e4nda v\u00e5ra bylsiga otroligt fula arbetskl\u00e4der, s\u00e5 BH:n syntes aldrig. BH t\u00e4nker ni nu. Inga l\u00f6sbr\u00f6st men BH? Vid min \u00e5lder finns tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att med lite besv\u00e4r f\u00e5 en mycket liten, men dock markerad byst med hj\u00e4lp av BH. Och kvinnliga uttryck var ju viktiga f\u00f6r min sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Men nu var jag \u00e4ntligen p\u00e5 v\u00e4g, och jag kunde helt enkelt inte f\u00f6rlika mig med att det fanns manskl\u00e4der i min \u00e4go. S\u00e5 4 april 2012 l\u00e4mnade jag det mesta p\u00e5 kl\u00e4dinsamlingen och sl\u00e4ngde resten. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>I mitten p\u00e5 april uppt\u00e4ckte samma unga kille att jag hade BH p\u00e5 mig. Nu var uppst\u00e5ndelsen ganska stor. Sj\u00e4lv brydde jag mig inte. Jag var jag, och tyckte inte att jag skulle beh\u00f6va st\u00e5 och f\u00f6rklara. Sa bara att, ja det har jag. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>25 april skickade jag in en namn\u00e4ndringsans\u00f6kan till Skatteverket. Ville \u00e4ndra tilltalsnamnet till Erika. Den godk\u00e4ndes inte, formellt fel fick jag veta, samtidigt ber\u00e4ttade de hur jag kunde g\u00f6ra. S\u00e5 i mitten p\u00e5 maj fick jag Erika som tilltalsnamn. Mitt manliga namn fanns kvar som mellannamn. Hade en tanke p\u00e5 att det skulle jag ta bort n\u00e4r\u00a0personnumret \u00e4ndrades.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Nagellacket hade numera alltid f\u00e4rg. Rosa var och fortfarande \u00e4r min favoritf\u00e4rg, och naglarna v\u00e4xte. Nu pratades det mycket runt omkring mig. Mascara och \u00f6gonskugga var ocks\u00e5 n\u00e5got som tillkom n\u00e4r jag k\u00e4nde f\u00f6r det. Allt det h\u00e4r var vardagliga saker utanf\u00f6r arbetet, men b\u00f6rjade allts\u00e5 alltmer flyta ihop. Jag var v\u00e4l helt enkelt mogen f\u00f6r det nu.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>21 maj\u00a0fick jag ett samtal tidigt p\u00e5 morgonen.\u00a0Fr\u00e5n\u00a0kvinnan som samordnar tider och kontakter i utredningsteamet p\u00e5 Akademiska i Uppsala. Det hade blivit ett \u00e5terbud den dagen, och hon undrade om jag kunde komma dit kl 16:15 samma dag.\u00a0Naturligtvis sa jag JA. Men exakt vad jag sa, har jag ingen aning om. Lyckligt chockad satte jag mig bara vid skrivbordet \u00a0och b\u00f6rjade skaka. Jag hade ju inte ens f\u00e5tt ett besked om att remissen hade g\u00e5tt iv\u00e4g till dem. Och nu satt jag d\u00e4r, inte ens tv\u00e5 m\u00e5nader efter mitt samtal med min husl\u00e4kare. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Till min chef sa jag bara att jag var kallad till Akkis i Uppsala och beh\u00f6vde vara ledig resten av dagen. Men till en av mina arbetskamrater som k\u00e4nde mig sen ungdoms\u00e5ren, ber\u00e4ttade jag vad jag skulle g\u00f6ra. Och om mitt liv, om Erika.<\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong>Mitt f\u00f6rsta m\u00f6te med min samordningsl\u00e4kare. Ett m\u00f6te som bara hade som syfte att se vem jag var. Tydligen \u00e4r det inte det vanligaste att som jag fullt ut leva enligt min r\u00e4tta k\u00f6nsidentitet redan i det skedet. Men f\u00f6r mig var allting s\u00e5 sj\u00e4lvklart. Han fr\u00e5gade om det mesta, l\u00e4t mig fylla i n\u00e5gra testpapper och fr\u00e5gade lite till. Konstaterade sedan att jag skulle f\u00e5 b\u00f6rja min utredning f\u00f6r k\u00f6nskorrigering och att 21 maj r\u00e4knades som f\u00f6rsta dagen. Lycka, total lycka och en ofantlig l\u00e4ttnad. <\/strong><\/em><\/p>\n<p><em><strong><\/strong><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>27 mars 2012. En av m\u00e5nga viktiga dagar f\u00f6r mig. Av n\u00e5gon anledning gjorde jag sm\u00e5 notiser i kalendern fr\u00e5n den h\u00e4r dagen och ett par m\u00e5nader fram\u00e5t. N\u00e5got jag \u00e4r v\u00e4ldigt glad f\u00f6r. F\u00f6rst\u00e4rker \u00e4ven k\u00e4nslan f\u00f6r hur viktig den h\u00e4r bloggen \u00e4r f\u00f6r mig. Det b\u00f6rjade h\u00e4nda saker nu.\u00a0 Fortfarande h\u00f6ll jag en &hellip; <a href=\"https:\/\/erikasresa.se\/?p=146\" class=\"more-link\">Continue reading <span class=\"screen-reader-text\">Saker b\u00f6rjar h\u00e4nda<\/span> <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-146","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=146"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":149,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146\/revisions\/149"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=146"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=146"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/erikasresa.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=146"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}